Så har en countrysång om arbetarklass blivit konservativa USA:s favorit
Mitt ute i den amerikanska skogen, omgiven av hundar, står Oliver Anthony och sjunger om ”rika människor norr om Richmond” och om hur han har ”sålt sin själ” för en ”skitlön”. Han verkar både uppgiven och arg när han med sin raspiga röst, ackompanjerad av en snärtig resonatorgitarr, deklarerar att hans intjänade pengar ”beskattas utan slut”. Men, vem är Oliver Anthony, undrar du kanske? För två veckor sedan var det i princip ingen som kände till honom. Sedan, efter att hans framträdande i skogen filmats och publicerats på Youtube, har tiotals miljoner hört hans låt ”Rich men north of Richmond”, och på bara en vecka nådde han förstaplatsen på Billboardlistans ”Hot 100”. Samtidigt riktas kritik mot Oliver Anthony. Kritik som handlar om att han går det konservativa USA:s ärenden och ställer fattiga mot fattiga i stället för att sparka uppåt. Oliver Anthony har stått för en kometkarriär som saknar motstycke. Från i princip helt okänd till förstaplatsen på Billboards ”Hot 100” – där han placerar sig före etablerade stjärnor som Luke Combs, Taylor Swift och Dua Lipa – på bara ett par veckor är en unik bedrift, enligt New York Times. Det var när Youtubekanalen Radio WV publicerade klippet med ”Rich men north of Richmond” som allt började. Inflytelserika personer som Jack Posobiec och Jason Whitlock, båda konservativa medieprofiler, plockade snabbt upp låten. Även podcaststjärnan Joe Rogan spred klippet till sina 18 miljoner följare på Instagram. Bollen var i rullning. En bidragande orsak till de stora framgångarna för Anthony handlar också om att hans låt laddats ner – istället för att streamas – ovanligt många gånger. Att köpa låtar, via exempelvis Itunes, är ett sätt för fans att driva på artisters listframgångar eftersom ett köp värderas högre än en lyssning i toppliste-sammanhang. Det är så klart inte bara influerare, poddstjärnor och topplistornas algoritmer som ligger bakom succén för Oliver Anthony. Både musiken, och den protestsångsliknande – men konservativt anstrukna – texten, verkar tala till en stor massa. Melodin sätter sig snabbt, och Anthonys desperata röst ger intrycket av att det är en erfaren artist som ligger bakom låten. Inte en debutant i 30-årsåldern. Men det är texten som många bedömare och fans lyfter fram som låtens storhet. När Anthony sjunger om att ”vi har fattiga på gatorna som inte har något att äta” samtidigt som ”de feta mjölkar välfärden” anspelar han på den konservativa kritik som länge riktats mot att skattepengar används allt för frikostigt till olika bidrag. Låtens titel bedöms också syfta på politikerna i Washington DC – beläget just norr om Richmond – som Donald Trump ofta refererar till som ”the swamp” (träsket), och han anklagar makthavarna för att vilja ha ”fullständig kontroll” och ”veta vad du tänker”. Oliver Anthony, vars egentliga namn är Christopher Anthony Lunsford, är född 1992 eller 1993 – inget säkert svar finns att få. Han började skriva musik så sent som 2021 och släppte sina första låtar på Spotify 2022. Anthony, som bor i Farmville, Virginia, beskriver sig själv som varken republikan eller demokrat utan ”bara någon idiot” som sjunger och spelar gitarr. Enligt material han publicerat på sociala medier har han kämpat mot psykisk ohälsa och alkoholism. På senare år ska han ha blivit religiös och han anser att ”vi har gått vilse från Gud och låtit falska avgudar distrahera oss och splittra oss”. En viktig faktor för hur låten kunnat få så stor spridning är det digitala medielandskapet, som sänkt trösklarna för vem som kan nå ut med olika budskap. Konservativa poddar och de stora sociala medie-plattformarna, där diskussionen om låten har gått varm, har drivit en stor del av Oliver Anthonys framgång. Det faktum att Anthony kom från ingenstans passar också väl in i det konservativa narrativet om att kulturen länge har hållits gisslan av progressiva krafter. Flera inflytelserika namn, som tidigare nämnda poddprofilen Joe Rogan samt branschkollegan Matt Walsh, försöker dock tona ner Anthonys politiska budskap som en förklaring till succén. Walsh skriver på plattformen X att huvudanledningen till att folk gillar låten inte handlar om politik utan om dess uppriktighet. Det finns många röster som anser att Oliver Anthony och hans listetta står för ett budskap som slår mot de svaga, och i vissa fall även är konspiratoriskt. De rader som främst lyfts fram är de som handlar om att överviktiga personer ”mjölkar välfärden” samtidigt som fattiga inte ”har något att äta”. Den brittiska artisten Billy Bragg skriver till exempel i en artikel i The Guardian att Anthony, i och med de raderna, ”verkligen slår ner på de fattiga”. Han menar att det rör sig om ett klassiskt exempel på hur man ställer svaga mot svaga istället för att låta makthavare ställas till svars för orättvisor i samhället. Bragg har till och med släppt en egen låt som svar på Oliver Anthonys monsterhit: ”Rich men earning north of a million”. I många internationella tidningar sluter krönikörer och debattörer upp bakom Billy Bragg. Författaren David Cantwell håller med om att Anthonys attacker på utsatta grupper är beklagliga och tycker att ett av låtens värsta inslag är dess nostalgi. Passagen om hur vissa grupper suger ut de offentliga finanserna går tillbaka till Ronald Reagan–erans stereotyper som benämndes som ”welfare queens”. En nedsättande term för kvinnor som anklagades för bidragsfusk. ”Ett bättre sätt skulle vara att ansluta sig till facket”, snarare än att rikta udden mot bidragstagare, tycker Cantwell.
Mitt ute i den amerikanska skogen, omgiven av hundar, står Oliver Anthony och sjunger om ”rika människor norr om Richmond” och om hur han har ”sålt sin själ” för en ”skitlön”. Han verkar både uppgiven och arg när han med sin raspiga röst, ackompanjerad av en snärtig resonatorgitarr, deklarerar att hans intjänade pengar ”beskattas utan slut”. Men, vem är Oliver Anthony, undrar du kanske? För två veckor sedan var det i princip ingen som kände till honom. Sedan, efter att hans framträdande i skogen filmats och publicerats på Youtube, har tiotals miljoner hört hans låt ”Rich men north of Richmond”, och på bara en vecka nådde han förstaplatsen på Billboardlistans ”Hot 100”. Samtidigt riktas kritik mot Oliver Anthony. Kritik som handlar om att han går det konservativa USA:s ärenden och ställer fattiga mot fattiga i stället för att sparka uppåt. Oliver Anthony har stått för en kometkarriär som saknar motstycke. Från i princip helt okänd till förstaplatsen på Billboards ”Hot 100” – där han placerar sig före etablerade stjärnor som Luke Combs, Taylor Swift och Dua Lipa – på bara ett par veckor är en unik bedrift, enligt New York Times. Det var när Youtubekanalen Radio WV publicerade klippet med ”Rich men north of Richmond” som allt började. Inflytelserika personer som Jack Posobiec och Jason Whitlock, båda konservativa medieprofiler, plockade snabbt upp låten. Även podcaststjärnan Joe Rogan spred klippet till sina 18 miljoner följare på Instagram. Bollen var i rullning. En bidragande orsak till de stora framgångarna för Anthony handlar också om att hans låt laddats ner – istället för att streamas – ovanligt många gånger. Att köpa låtar, via exempelvis Itunes, är ett sätt för fans att driva på artisters listframgångar eftersom ett köp värderas högre än en lyssning i toppliste-sammanhang. Det är så klart inte bara influerare, poddstjärnor och topplistornas algoritmer som ligger bakom succén för Oliver Anthony. Både musiken, och den protestsångsliknande – men konservativt anstrukna – texten, verkar tala till en stor massa. Melodin sätter sig snabbt, och Anthonys desperata röst ger intrycket av att det är en erfaren artist som ligger bakom låten. Inte en debutant i 30-årsåldern. Men det är texten som många bedömare och fans lyfter fram som låtens storhet. När Anthony sjunger om att ”vi har fattiga på gatorna som inte har något att äta” samtidigt som ”de feta mjölkar välfärden” anspelar han på den konservativa kritik som länge riktats mot att skattepengar används allt för frikostigt till olika bidrag. Låtens titel bedöms också syfta på politikerna i Washington DC – beläget just norr om Richmond – som Donald Trump ofta refererar till som ”the swamp” (träsket), och han anklagar makthavarna för att vilja ha ”fullständig kontroll” och ”veta vad du tänker”. Oliver Anthony, vars egentliga namn är Christopher Anthony Lunsford, är född 1992 eller 1993 – inget säkert svar finns att få. Han började skriva musik så sent som 2021 och släppte sina första låtar på Spotify 2022. Anthony, som bor i Farmville, Virginia, beskriver sig själv som varken republikan eller demokrat utan ”bara någon idiot” som sjunger och spelar gitarr. Enligt material han publicerat på sociala medier har han kämpat mot psykisk ohälsa och alkoholism. På senare år ska han ha blivit religiös och han anser att ”vi har gått vilse från Gud och låtit falska avgudar distrahera oss och splittra oss”. En viktig faktor för hur låten kunnat få så stor spridning är det digitala medielandskapet, som sänkt trösklarna för vem som kan nå ut med olika budskap. Konservativa poddar och de stora sociala medie-plattformarna, där diskussionen om låten har gått varm, har drivit en stor del av Oliver Anthonys framgång. Det faktum att Anthony kom från ingenstans passar också väl in i det konservativa narrativet om att kulturen länge har hållits gisslan av progressiva krafter. Flera inflytelserika namn, som tidigare nämnda poddprofilen Joe Rogan samt branschkollegan Matt Walsh, försöker dock tona ner Anthonys politiska budskap som en förklaring till succén. Walsh skriver på plattformen X att huvudanledningen till att folk gillar låten inte handlar om politik utan om dess uppriktighet. Det finns många röster som anser att Oliver Anthony och hans listetta står för ett budskap som slår mot de svaga, och i vissa fall även är konspiratoriskt. De rader som främst lyfts fram är de som handlar om att överviktiga personer ”mjölkar välfärden” samtidigt som fattiga inte ”har något att äta”. Den brittiska artisten Billy Bragg skriver till exempel i en artikel i The Guardian att Anthony, i och med de raderna, ”verkligen slår ner på de fattiga”. Han menar att det rör sig om ett klassiskt exempel på hur man ställer svaga mot svaga istället för att låta makthavare ställas till svars för orättvisor i samhället. Bragg har till och med släppt en egen låt som svar på Oliver Anthonys monsterhit: ”Rich men earning north of a million”. I många internationella tidningar sluter krönikörer och debattörer upp bakom Billy Bragg. Författaren David Cantwell håller med om att Anthonys attacker på utsatta grupper är beklagliga och tycker att ett av låtens värsta inslag är dess nostalgi. Passagen om hur vissa grupper suger ut de offentliga finanserna går tillbaka till Ronald Reagan–erans stereotyper som benämndes som ”welfare queens”. En nedsättande term för kvinnor som anklagades för bidragsfusk. ”Ett bättre sätt skulle vara att ansluta sig till facket”, snarare än att rikta udden mot bidragstagare, tycker Cantwell.