Smash Into Pieces höjer sig över de andra – resten bleknar bort
Nu kör vi! På lördag avgörs den stora finalen i Melodifestivalen och då är det folkfest eller rättare sagt upp till kamp (åtminstone för den som vill knipa den där sångfågeln i guld).
Men frågan kvarstår: kommer svenska folket kunna pusta ut eller kommer vi behöva bära skämskudden likt en fana hela vägen till the grand final i Liverpool, Storbritannien, den 13 maj? Trots att årets Mello-upplaga bestått av många frågetecken, svaga bidrag och en hel del galenskap som fått tittarna att vilja bojkotta musikspektaklet. Så är det kanske just det där tokeriet som behövs i slutet av dagen. Det ger ju oss ändå så mycket samtalsämnen att förenas i. Melodifestivalens motto är trots allt att "bygga broar" även om det är på glättig popmusiks bekostnad.
1.Where You Are (Sávežan) – Jon Henrik Fjällgren, Arc North feat. Adam Woods
Bortsett från min Fjällgren-crush... så är det här en varm och uppiggande låt som oavsett utgång skrivit schlagerhistoria. Dj:n Arc North och sångaren Adam Woods lär efter sin medverkan göra ett uppsving på musikmarknaden. I refrängen hörs Fjällgren nästan ensam och det är just det som gör låten mer minnesvärd och kärleksfull.
I veckan har Fjällgren meddelat att det här är hans sista gång i Melodifestivalen. Så håll hårt i de tre sista minuterna fullspäckad av magisk edm-jojk!
- Rhythm Of My Show – Tone Sekelius
En av förra årets kanske största nykomling körde igång hela Mello i år. Svag inledning. Pipan är inte så stark som jag hoppats på och det är uppenbart att auto-tonen körs igång för att ge mer musikalisk effekt.
Visserligen är det en glad poplåt med attityd. Men jag blir inte helt övertygad om att det här är det bidrag som vet var skåpet ska stå om Sverige ska bli värdland 2024.
- One Day – Mariette
När Mariette tar ton vet jag exakt vad jag ska få. Allt känns så förutsägbart och jag önskar att hon kunde våga sig på något nytt och kraftfullt. Uppträdandet för dessutom mina tankar till att jag just sett något sektliknande och jag vill tro att de flesta är Mariette-mättad vid det här laget. Det funkade 2015. Inte 2023.
- Air – Marcus och Martinus
Norska tvillingstjärnorna dissade hemlandet för Mello i Sverige. A-ha får duon inte tillräckligt uppmärksamhet från sitt eget landsfolk? Bidraget låter förvånansvärt mer vuxet än vad jag hade förväntat mig och de var trots allt det starkaste bidraget i den tredje deltävlingen i Lidköping. Den tredje deltävlingen var så beige att jag krackelerade av trötthet och utmattning. Men Marcus och Martinus gav i alla fall mig lite luft tillbaka och jag förstår att de här grabbarna får tonårshjärtan att slå volter.
- On My Way – Panetoz
Ett färgstarkt och glatt nummer som garanterat kommer bli årets sommarplåga. Panetoz låter precis som förväntat och de verkar inte vad jag vet florera utanför Mello-sammanhanget. Låten är fylld med energi men långt ifrån stark nog för att bli en vinnare. En tävling kan givetvis inte enbart bestå av vinnare... men visst, det är lite uppfriskande med ett lyckopiller i början av kvällen.
- Never Give Up – Maria Sur
Det här är kvällens kraftfulla powerballad som handlar om vad Maria Sur från Ukraina upplevt under det gånga året. Låttextens innebörd är emotionell och visst ger den hopp om bättre tider. Men trots det allvarliga är det ingen "öronmask" och inför stundande final är det här en låt jag inte lagt på minnet. Vinner den här låten kan det mycket väl bero på en politisk poäng – om så är fallet blir jag sur.
- Six Feet Under – Smash Into Pieces
När de här mystiska rockarna går på scen är det helt okej att strunta i grannarna. HÖJ VOLYMEN för guds skull! Jag erkänner: jag var redo för besvikelse och förutsägbar "töntrock" efter tre tradiga deltävlingar. Men så kom plötsligt den här låten som höjde sig över de andra. Inga känslor sopades under mattan varken text eller sångmässigt och den hårda låten ger mig gåshud och varma känslor. Med en raspig och mild stämma förs mina tankar till Linkin Parks Chester Bennington. Den som vet den vet... Smash Into Pieces får gärna ta hem storvinsten på lördagskvällen!
- Where Did You Go – Kiana
Nyligen 16 år fyllda står hon i gränslandet till vuxenvärlden med en låt som tyvärr känns som ett skolavslutningsframträdande. Låten är alldeles för gäll och repetitiv – den vet nog inte riktigt själv vilken riktning den vill gå. Det hela känns lite för identitetslös. Men vem vet? Om några år levererar Kiana kanske en kraftfull låt som övertygar oss alla om dess egentliga riktning.
- Släpp alla sorger – Nordman
Nyckelharpan. Svenskt kulturarv. Ljuvlig folkmusik i sitt esse. Det här är en både kraftfull och mjuk låt i all dess enkelhet och nog trampar jag med i takten. Den stora korpen och vildvittrorna bådar inte olycka för duon – men vingslagen är långt ifrån att bli till den lättande sångfågeln i guld.
Låten fungerar utmärkt för att släppa alla sorger (se tidigare bidrag) för att gå vidare till nästkommande... vinnare.
- Tattoo – Loreen
Det här är en låt att minnas och likt låttiteln karvar sig den in i skinnet för att bli kvar på djupet. Tattoo får vinnaren Euphoria från 2012 att blekna.
Förutom en kraftfull låt med energi och djup är hela numret ett vackert och sensuellt konstverk. Loreens låt får mina tankar att föras till en skapelseberättelse där hon upprätthåller världsordningen med sin ödmjukhet. Går Melodifestivalen ut på att skicka någon som kan rädda Mello-världen så är det just Loreen – hon är redo att slåss om Europas kärlek.
- Mer av dig – Theoz
Nej. Jag vill inte ha mer av dig. För mig är det för mycket pojkbandskänsla – en genre som jag helst slipper se yngla av sig. Men visst, det är en glad och studsig låt och jag förstår framför allt om de yngre diggar låten. På måndag kommer skolgårdarna gunga till ekot av Theoz visslingar.
- Royals - Paul Rey
Första trettio sekunderna skvallrar om en låt som kommer spelas frekvent på radio i sommar. Inte min dock. Låten är alldeles för trendkänslig och tappar det där man behöver för att fånga någon på djupet och bli den man självvalt återkommer till. Som sista låt i finalen känns det som om vi bjuds på en injektion av konstlad energi – som vi inte behöver.
Nu kör vi! På lördag avgörs den stora finalen i Melodifestivalen och då är det folkfest eller rättare sagt upp till kamp (åtminstone för den som vill knipa den där sångfågeln i guld).
Men frågan kvarstår: kommer svenska folket kunna pusta ut eller kommer vi behöva bära skämskudden likt en fana hela vägen till the grand final i Liverpool, Storbritannien, den 13 maj? Trots att årets Mello-upplaga bestått av många frågetecken, svaga bidrag och en hel del galenskap som fått tittarna att vilja bojkotta musikspektaklet. Så är det kanske just det där tokeriet som behövs i slutet av dagen. Det ger ju oss ändå så mycket samtalsämnen att förenas i. Melodifestivalens motto är trots allt att "bygga broar" även om det är på glättig popmusiks bekostnad.
1.Where You Are (Sávežan) – Jon Henrik Fjällgren, Arc North feat. Adam Woods
Bortsett från min Fjällgren-crush... så är det här en varm och uppiggande låt som oavsett utgång skrivit schlagerhistoria. Dj:n Arc North och sångaren Adam Woods lär efter sin medverkan göra ett uppsving på musikmarknaden. I refrängen hörs Fjällgren nästan ensam och det är just det som gör låten mer minnesvärd och kärleksfull.
I veckan har Fjällgren meddelat att det här är hans sista gång i Melodifestivalen. Så håll hårt i de tre sista minuterna fullspäckad av magisk edm-jojk!
- Rhythm Of My Show – Tone Sekelius
En av förra årets kanske största nykomling körde igång hela Mello i år. Svag inledning. Pipan är inte så stark som jag hoppats på och det är uppenbart att auto-tonen körs igång för att ge mer musikalisk effekt.
Visserligen är det en glad poplåt med attityd. Men jag blir inte helt övertygad om att det här är det bidrag som vet var skåpet ska stå om Sverige ska bli värdland 2024.
- One Day – Mariette
När Mariette tar ton vet jag exakt vad jag ska få. Allt känns så förutsägbart och jag önskar att hon kunde våga sig på något nytt och kraftfullt. Uppträdandet för dessutom mina tankar till att jag just sett något sektliknande och jag vill tro att de flesta är Mariette-mättad vid det här laget. Det funkade 2015. Inte 2023.
- Air – Marcus och Martinus
Norska tvillingstjärnorna dissade hemlandet för Mello i Sverige. A-ha får duon inte tillräckligt uppmärksamhet från sitt eget landsfolk? Bidraget låter förvånansvärt mer vuxet än vad jag hade förväntat mig och de var trots allt det starkaste bidraget i den tredje deltävlingen i Lidköping. Den tredje deltävlingen var så beige att jag krackelerade av trötthet och utmattning. Men Marcus och Martinus gav i alla fall mig lite luft tillbaka och jag förstår att de här grabbarna får tonårshjärtan att slå volter.
- On My Way – Panetoz
Ett färgstarkt och glatt nummer som garanterat kommer bli årets sommarplåga. Panetoz låter precis som förväntat och de verkar inte vad jag vet florera utanför Mello-sammanhanget. Låten är fylld med energi men långt ifrån stark nog för att bli en vinnare. En tävling kan givetvis inte enbart bestå av vinnare... men visst, det är lite uppfriskande med ett lyckopiller i början av kvällen.
- Never Give Up – Maria Sur
Det här är kvällens kraftfulla powerballad som handlar om vad Maria Sur från Ukraina upplevt under det gånga året. Låttextens innebörd är emotionell och visst ger den hopp om bättre tider. Men trots det allvarliga är det ingen "öronmask" och inför stundande final är det här en låt jag inte lagt på minnet. Vinner den här låten kan det mycket väl bero på en politisk poäng – om så är fallet blir jag sur.
- Six Feet Under – Smash Into Pieces
När de här mystiska rockarna går på scen är det helt okej att strunta i grannarna. HÖJ VOLYMEN för guds skull! Jag erkänner: jag var redo för besvikelse och förutsägbar "töntrock" efter tre tradiga deltävlingar. Men så kom plötsligt den här låten som höjde sig över de andra. Inga känslor sopades under mattan varken text eller sångmässigt och den hårda låten ger mig gåshud och varma känslor. Med en raspig och mild stämma förs mina tankar till Linkin Parks Chester Bennington. Den som vet den vet... Smash Into Pieces får gärna ta hem storvinsten på lördagskvällen!
- Where Did You Go – Kiana
Nyligen 16 år fyllda står hon i gränslandet till vuxenvärlden med en låt som tyvärr känns som ett skolavslutningsframträdande. Låten är alldeles för gäll och repetitiv – den vet nog inte riktigt själv vilken riktning den vill gå. Det hela känns lite för identitetslös. Men vem vet? Om några år levererar Kiana kanske en kraftfull låt som övertygar oss alla om dess egentliga riktning.
- Släpp alla sorger – Nordman
Nyckelharpan. Svenskt kulturarv. Ljuvlig folkmusik i sitt esse. Det här är en både kraftfull och mjuk låt i all dess enkelhet och nog trampar jag med i takten. Den stora korpen och vildvittrorna bådar inte olycka för duon – men vingslagen är långt ifrån att bli till den lättande sångfågeln i guld.
Låten fungerar utmärkt för att släppa alla sorger (se tidigare bidrag) för att gå vidare till nästkommande... vinnare.
- Tattoo – Loreen
Det här är en låt att minnas och likt låttiteln karvar sig den in i skinnet för att bli kvar på djupet. Tattoo får vinnaren Euphoria från 2012 att blekna.
Förutom en kraftfull låt med energi och djup är hela numret ett vackert och sensuellt konstverk. Loreens låt får mina tankar att föras till en skapelseberättelse där hon upprätthåller världsordningen med sin ödmjukhet. Går Melodifestivalen ut på att skicka någon som kan rädda Mello-världen så är det just Loreen – hon är redo att slåss om Europas kärlek.
- Mer av dig – Theoz
Nej. Jag vill inte ha mer av dig. För mig är det för mycket pojkbandskänsla – en genre som jag helst slipper se yngla av sig. Men visst, det är en glad och studsig låt och jag förstår framför allt om de yngre diggar låten. På måndag kommer skolgårdarna gunga till ekot av Theoz visslingar.
- Royals - Paul Rey
Första trettio sekunderna skvallrar om en låt som kommer spelas frekvent på radio i sommar. Inte min dock. Låten är alldeles för trendkänslig och tappar det där man behöver för att fånga någon på djupet och bli den man självvalt återkommer till. Som sista låt i finalen känns det som om vi bjuds på en injektion av konstlad energi – som vi inte behöver.