Norge

OSLO. Fiskbullar kastades in på plan, en radiobil kördes runt i straffområdet. Norska fotbollssupportrar drev sitt förbund till en unik omröstning. Kan Norge verkligen bli först i världen att skrota videodomarsystemet VAR?

Den 37-årige så kallade Nytorgsmannen, Andreas Holm, blev villkorligt frigiven i våras. Trots att kriminalvården bedömde att risken för återfall betecknades som hög, släpptes han efter att ha avtjänat knappt två och ett halvt år av sitt fem år långa fängelsestraff. Nu är han misstänkt för våldtäkt igen. Han greps på tisdagen i Hörby, enligt TV4 Nyheternas uppgifter. Flickan har varit placerad på ett HVB-hem i Skåne och händelsen ska ha inträffat för tre veckor sedan i Hörby, där han är hemmahörande. ”Finns möjlighet att skjuta upp villkorliga frigivningen” – Det är den regeln som gäller alla. Det normala är att man ska avtjäna två tredjedelar och att man sedan blir villkorligt frigiven. Men det finns en möjlighet att skjuta upp den villkorliga frigivningen, säger Johanna Björkman, advokat och tidigare åklagare. Björkman berättar att man då tittar tillbaka på den här enskilda personens tid i fängelset, om man misskött sig. – Det är det man sitter med när man beviljar den personen att bli frigiven, säger hon och fortsätter. – Då går man igenom och gör en plan. Idén och tanken bakom det här handlar om att rehabilitera och återetablera en person i samhället efter avtjänat straff. Går man inte igenom det här så finns det en grund till att skjuta upp den villkorliga frigivningen. Under fängelsetiden rapporterades han för misstänkt misskötsamhet vid 30 tillfällen och tilldelades varningar i åtta av fallen. Han har även vägrat behandling. Förändring i Sverige nära: Inte långt bort I Norge och Danmark har man något som heter ”förvaring” och det är ett tidobestämt straff, där man helt enkelt tittar på risken för den här personen i allmänhet ute i samhället, berättar Johanna Björkman. – Det finns en utredning som har presenteras här i Sverige, som är ute på remiss nu. Det handlar om att titta över den villkorliga frigivningen men också införa något som är ett säkerhetsstraff. Där har man samma tänk om den här personen faktiskt är en risk för samhället. Och en förändring är inte långt borta, enligt Björkman. – Det här är en väldigt politiskt laddad fråga. Men det är bara runt hörnet, det ligger inte långt bort.

Förhandsinformationen var ju tydlig. Statsministern hade slagit fast att dokumentären kunde vara en ”ny insats från folk som vill driva desinformation mot Sverige”. Myndigheten för psykologiskt försvar hade varnat och SVT visade delar med uppenbart missvisande bildval till partiskt återgivna berättelser från föräldrar vars barn tvångsomhändertagits av myndigheter i bland annat Sverige, Norge och Tyskland. Och det stämmer, allt detta innehåller den tre delar långa serien. Det är långa intervjuer med föräldrar som fråntagits sina barn, utan förklaring och utan att barnens perspektiv lyfts fram. Den som behärskar svenska kan läsa om detaljer i fallen, inklusive barnens personuppgifter, eftersom dokumentärfilmarna lagt ut domar och andra handlingar utan maskering i helbild. Därför kan jag som svensk tittare läsa mig till uppgifter som ibland motsäger det som sägs av intervjuade personer. Efter att ha tittat en stund börjar jag vackla Så långt är det lätt att hålla med om att detta är missvisande och ensidigt. Kanske kan det till och med kallas desinformation. Men efter att ha tittat en stund börjar jag ändå vackla. Där finns ju också intervjuer med företrädare för den svenska och europeiska bilden: en människorättsadvokat, en svensk före detta barnombudsman, en tysk socialdemokratisk politiker. Det är svårare att kalla något för propaganda när även en kritiserad part får komma till tals. Jag upptäcker också att det turkiska produktionsbolag som gjort serien marknadsför det som en journalistisk produktion, och den framstår som att de velat fördjupa bilden efter åratal av felaktig rapportering om att svenska myndigheter ”kidnappar” muslimska barn. I vissa fall blir klippen helt obegripliga Bilden av att detta är mer neutralt än förväntat faller dock när jag kommer till del tre av serien, där intervjuade föräldrar börjar spekulera i att privatpersoner tjänar pengar på tvångsomhändertagna barn. Nu beskrivs det hela som ”barnhandel” och här följer även ett antal spekulativa klipp som tycks illustrera att det skulle kunna finnas politiska motiv till denna handel. Slutsatsen om helheten blir ändå att den är missvisande, men att dokumentären är journalistiskt paketerad på ett sånt sätt att man behöver titta noga för att förstå det. Dessutom är materialet hopklippt utan berättarröst eller förklaringar och utan faktauppgifter om hur verkligheten ser ut. Materialet känns inte heller helt bearbetat, i vissa fall blir klippen helt obegripliga och tagna ur sitt sammanhang. Al-Jazeera-dokumentären har än så länge få visningar och är bara tillgänglig online. Möjligen är den för komplicerad och svårtillgänglig för att få någon verklig spridning.

Sponsorflykt, krisande ekonomi, allt färre utövare – och så en öppen konflikt mellan stjärnåkare och medier. Expressen åkte till Norge med en brännande fråga i bagaget: Vad är det egentligen som pågår inom världens bästa skidnation?

Under måndagen inleddes ett unikt fall i Oslo tingsrätt. Det handlar om två kvinnor vars bebisar förväxlades med varandra på förlossningsavdelningen på ett sjukhus i Herøy kommun. En av dem är Karen Rafteseth Dokken. Den 14 februari 1965 blev hon mamma för första gången. När hon lämnade sjukhuset några dagar senare fick hon av misstag med sig fel barn – det var inte hennes dotter, utan en flicka som fötts en dag senare. – Det är väldigt svårt att beskriva, det är helt overkligt, säger hon till NRK. Upptäcktes efter DNA-test Den andra mamman uppmärksammades på att allt inte stod rätt till när hennes dotter tog ett blodprov 1981, 16 år senare. Provet visade att mamman inte kunde vara dotterns biologiska mor, säger norska TV2:s krimreporter Thea Ødegården i Efter fem. – De började kontakta hälsomyndigheterna i Norge, både kommunen och staten, men fick ingen hjälp, säger hon. Mamman rekommenderades att inte gå vidare med ärendet. Förväxlingen upptäcktes 2021, när en av döttrarna tog ett DNA-test och lade in resultatet i släktforskningsappen ”My heritage”. Hon fick då kontakt med den andra familjen. Drar staten inför rätta Nu går Rafteseth Dokken och de två döttrarna till rätten. De drar både den norska staten och Herøy kommun inför rätta för att ha brutit mot kapitel 8 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter, som handlar om rätten till familjeliv och biologiskt föräldraskap. De kräver skadestånd och en ursäkt från myndigheterna för att de fråntagit dem möjligheten att lära känna sina biologiska familjer, rapporterar norska TV2. Både kommunen och staten har dock frånsagt sig ansvar i ärendet. Staten hänvisar bland annat till att sjukhuset där förväxlingen skedde drevs av en privat organisation vid tidpunkten. Enligt Thea Ødegården är det inte sannolikt att de inblandade kommer att få veta vad det var som hände på förlossningsavdelningen 1965. – Många av de som jobbade på sjukhuset lever inte i dag och kan inte vittna i rättssalen. Det finns misstankar om att personalen badade barnen tillsammans i en balja utan att ha märkt dem, så det kan ha skett en förväxling där, säger hon.

Kriget i Ukraina har delat det samiska folket. Den ryska kremltrogna sameföreningen har ställt sig bakom invasionen. Det internationella Samerådet svarade med att bryta samarbetet med ryska organisationer. Men bland samerna i Ryssland finns det även motståndare till Putins regim.

Vitvalen Hvaldimir – vars namn är ett hopkok av det norska ordet för val och Rysslands president Vladimir Putins förnamn – blev känd för första gången 2019 när den siktades utanför Norges kust. Fiskare upptäckte att valen hade en slags sele på sig med plats för en kamera, och när det framkom att selen var tillverkad i Sankt Petersburg pekades valen ut som en rysk ”spionval”. En benämning som kan ha varit felaktig, enligt en ny BBC-dokumentär. Tränades att vakta Jennifer Shaw är regissör för dokumentären ”Secrets of the Spy Whale”, där det framgår att Hvaldimir snarare tränades upp till att bli en slags ”vaktval”. Delfiner kan tränas till att upptäcka och larma för dykare och ska ha använts av Sovjetunionens flotta i Svarta havet i just det syftet, men har bytts ut mot valar då de tål lägre vattentemperaturer. – Det öppnar för frågan vad Ryssland vill skydda i Arktis – och varför, säger Jennifer Shaw, som regisserat dokumentären, till The Guardian. Kan ha använts för att skydda u-båtar Arktis fick ökad strategisk betydelse under kalla kriget, och Jennifer Shaw tror att valar började användas under den tiden för att skydda vapenbestyckade u-båtar i Rysslands norra flotta. Något som backas upp av den tidigare sovjetiske delfintränaren och befälhavaren Volodymyr Belousiuk, som var posterad i Murmansk vid den tiden och som uppger att man började intressera sig för valar ungefär då. Hvaldimir hittades död utanför södra Norges kust i september. Djurrättsorganisationer hävdade att han hade blivit skjuten, men efter en obduktion framkom det att han hade fått en stor pinne i munnen och kvävts till döds.

Norges regering vill se ett förbud mot all export av vapen som kan användas i insatser i palestinska områden som ockuperas av Israel. Norge är ett av 52 länder som skrivit till FN:s generalsekreterare António Guterres med uppmaning om begränsat stopp för vapenexport till Israel.

En dansk, en norsk och en svensk gick till banken i respektive land för att ta ett bostadslån under en period präglad av låga räntor. Vad hände när räntorna började stiga? Kjetil Olsen, chefsekonom på Nordea i Norge, har undersökt frågan och kommit fram till att svensken överlägset är den mest räntekänsliga låntagaren. Dansken behöver inte bry sig särskilt mycket eftersom de flesta har annuitetslån med en fast ränta i 30 år. Extremt räntekänsliga Majoriteten av norrmännen har också 30-åriga annuitetslån, men till skillnad från Danmark har de allra flesta rörlig ränta. Annuitetsprincipen är att du totalt betalar samma avgift varje månad för ränta och amortering tillsammans. Om räntan går upp, betalar du mindre i amortering. Om räntan går ner, betalar du mer i amortering. I Sverige är standard rak amortering, så kallade serielån, med rörlig ränta eller bunden ränta i en kortare tid. När räntorna stiger blir konsekvensen att hela räntesmällen överförs direkt i låntagares plånböcker, enligt Olsen. Norrmän är fortsatt ganska räntekänsliga, men svenskar är extremt räntekänsliga eftersom de har serielån. Respektive bolånesystem har haft en direkt påverkan på ländernas ekonomiska tillväxt, visar data som Olsen tagit fram. Sveriges tillväxt har varit sämre än både Danmarks och Norges. "Väldigt bra system" En indikation på det är att svenskar spenderat betydligt mindre än både norrmän och danskar på tjänster. Norge ligger långt över den nivå som vi hade innan pandemin. I Sverige ligger man under. I Norge har man varit så besviken över att räntorna gått upp, men man förstår inte hur dåligt man faktiskt kan ha det, säger Olsen och hänvisar till Sverige. Men den positiva nyheten är att Sverige kommer att få en ganska bra "boost" när Riksbanken sänker räntan. Jag skulle gissa att 2025 blir bättre. Danmark har också ett unikt system – men i positiv bemärkelse, enligt Helge Pedersen, chefsekonom på Nordea i Danmark. Bostadsägare med realkreditlån finansierat genom obligationer kan när som helst konvertera sina lån, vilket kortfattat betyder att de kan sälja sin skuld och omförhandla räntan. Det är ett väldigt bra system som man kan utnyttja privatekonomiskt, säger Pedersen.

Ett åttiotal personer har smittats av salmonella i år efter att ha ätit ukrainska ägg, skriver Livsmedelsverket i ett pressmeddelande. Bland annat har gäster på en restaurang i Stockholm smittats via en bearnaisesås. Flera prover har tagits från ukrainska ägg men ännu har inget kunnat påvisa salmonella. Livsmedelsverket uppmanar till att välja ägg från Sverige, Finland, Norge eller Danmark om de ska serveras råa. Flera personer som smittats har ätit rätter där äggen inte blivit tillräckligt upphettade, till exempel i pasta carbonara och skagenröra. ”Använd dem inte heller som ingrediens i exempelvis hemgjord glass, majonnäs, tiramisu eller bearnaisesås”, skriver de i pressmeddelandet.