Ångesthantering och lagarbete – så vinner man på straffar
Oro och ångest. Intensiv press. Straffsparksläggningar är spelteori och psykologi i ett. Men också till stor del ett lagarbete, visar forskningen. Det handlar om en intensiv explosion av känslor – en del positiva, en del negativa. Känslorna varierar dessutom kraftigt mellan olika skyttar vid en avgörande straffsparksläggning. Men det finns en särskild känsla som tycks upplevas av i princip alla. När den norska psykologiprofessorn Geir Jordet efteråt intervjuade tio spelare från EM-kvartsfinalen mellan Sverige och Nederländerna 2004 uppgav alla att de hade känt oro och ångest. Målet är stort, avståndet litet och att skjuta en boll förbi målvakten bör inte vara en svår uppgift för elitfotbollsspelare. Det tar ungefär 400 millisekunder för bollen att nå mål från att den träffats av foten. För målvakten tar det omkring 700 millisekunder att reagera och kasta sig ner mot målets sida, skriver Washington Post. De respektive siffrorna kan variera något mellan damer och herrar, men förhållandet dem emellan antas vara ungefär detsamma. Fördelen ligger alltså hos skytten och rent statistiskt blir också 75 till 80 procent av alla straffar mål. – Det är ingen press på målvakten. Om de räddar en straff är de ”en hjälte” eftersom de inte förväntades rädda, säger Greg Wood, sportpsykolog vid universitetet i Manchester, till Washington Post. Men vid straffssparksläggningar i VM sjunker den siffran, om än inte markant. Från första VM 1991 fram till semifinalerna i år har elva VM-matcher avgjorts på straffar. Dryga 71 procent av straffarna har gått i mål. För herrarna är målsnittet något lägre: 69 procent under totalt 35 straffsparksavgöranden från introduktionen 1978 fram till VM 2022. Rent statistiskt ska de placeras uppe i det högra krysset. I herrarnas VM har 88 procent av straffarna som skjutits ditåt också blivit mål, skrev Vox inför VM i Qatar. Men sanningen är att det handlar om avvägningar. Höga skott ökar risken för att bollen går över, vilket USA fick erfara mot Sverige. Hårda skott är svårare att rädda men med högre kraft minskar också träffsäkerheten. Det finns helt enkelt inget standardrecept och det blir än mer påtagligt av att det faktiskt finns en målvakt som också försöker läsa av var skottet ska gå och kan kasta sig åt ett håll på chans. – Den bästa strategin beror på vad den andre gör. Så det är ett klassiskt exempel på spelteori i praktiken, säger Greg Wood. Det finns en anledning till att särskilt psykologer intresserar sig för straffsparksläggningar. För enligt norska professorn Geir Jordet har just psykologin en stor betydelse för vilket lag som vinner. Jordets recept för att hantera sina känslor är att inte tro att det är en slump om det blir mål, att som skytten känna att du själv har kontroll. Han tipsar om att i förväg öva alla delar i processen, till och med hur bollen läggs på straffpunkten. Och när det väl är dags, ta sin tid och inte stressa. – Du ska ta dig an det på ett maskinliknande, nästan robotaktigt sätt, säger Jordet till Wall Street Journal. Ja, straffar är en del av spelet där individ ställs mot individ men egentligen handlar det om lagarbete, säger Geir Jordet till WSJ. Lagkamraterna som väntar vid mittcirkeln kan göra straffskyttens ensamma uppgift mindre ensam. – Kommunicera. Tala. Var närvarande för andra. Rör dig. Interagera. Det är långt mer produktivt än att stå tyst och stilla så som många lag gör, säger Jordet till tidningen. Känslor smittar. Experiment visar att något så enkelt som att fira ett mål ordentligt ökar hela lagets chanser att vinna straffsparksläggningen. Mot slutet av straffsparksläggningarna blir missarna fler. Svaga skyttar (försvarare) missar oftare och det gör också spelare som spelat alla 120 minuter. Yngre spelare gör däremot oftare mål än äldre. Det är några av de statistiska slutsatserna som Geir Jordet och hans kollegor har fått fram efter att ha videoanalyserat varenda straff i herrarnas VM, EM och Copa America sedan 1976. Det finns fler. En är att ”stjärnor” kan vara en risk – spelare missar oftare straffar efter att de har fått en prestigefylld individuell utmärkelse. Straffar som betyder vinst går också långt oftare in än straffar som måste sättas för att laget ska vara kvar i matchen, skriver Jordet i en tråd på X, tidigare Twitter. Att laget som börjar skjuta har en stor fördel tycks däremot vara en myt. Färska studier som gjorts visar att det finns en fördel med att börja men att den tycks vara ganska minimal. Vill du läsa mer?
Oro och ångest. Intensiv press. Straffsparksläggningar är spelteori och psykologi i ett. Men också till stor del ett lagarbete, visar forskningen. Det handlar om en intensiv explosion av känslor – en del positiva, en del negativa. Känslorna varierar dessutom kraftigt mellan olika skyttar vid en avgörande straffsparksläggning. Men det finns en särskild känsla som tycks upplevas av i princip alla. När den norska psykologiprofessorn Geir Jordet efteråt intervjuade tio spelare från EM-kvartsfinalen mellan Sverige och Nederländerna 2004 uppgav alla att de hade känt oro och ångest. Målet är stort, avståndet litet och att skjuta en boll förbi målvakten bör inte vara en svår uppgift för elitfotbollsspelare. Det tar ungefär 400 millisekunder för bollen att nå mål från att den träffats av foten. För målvakten tar det omkring 700 millisekunder att reagera och kasta sig ner mot målets sida, skriver Washington Post. De respektive siffrorna kan variera något mellan damer och herrar, men förhållandet dem emellan antas vara ungefär detsamma. Fördelen ligger alltså hos skytten och rent statistiskt blir också 75 till 80 procent av alla straffar mål. – Det är ingen press på målvakten. Om de räddar en straff är de ”en hjälte” eftersom de inte förväntades rädda, säger Greg Wood, sportpsykolog vid universitetet i Manchester, till Washington Post. Men vid straffssparksläggningar i VM sjunker den siffran, om än inte markant. Från första VM 1991 fram till semifinalerna i år har elva VM-matcher avgjorts på straffar. Dryga 71 procent av straffarna har gått i mål. För herrarna är målsnittet något lägre: 69 procent under totalt 35 straffsparksavgöranden från introduktionen 1978 fram till VM 2022. Rent statistiskt ska de placeras uppe i det högra krysset. I herrarnas VM har 88 procent av straffarna som skjutits ditåt också blivit mål, skrev Vox inför VM i Qatar. Men sanningen är att det handlar om avvägningar. Höga skott ökar risken för att bollen går över, vilket USA fick erfara mot Sverige. Hårda skott är svårare att rädda men med högre kraft minskar också träffsäkerheten. Det finns helt enkelt inget standardrecept och det blir än mer påtagligt av att det faktiskt finns en målvakt som också försöker läsa av var skottet ska gå och kan kasta sig åt ett håll på chans. – Den bästa strategin beror på vad den andre gör. Så det är ett klassiskt exempel på spelteori i praktiken, säger Greg Wood. Det finns en anledning till att särskilt psykologer intresserar sig för straffsparksläggningar. För enligt norska professorn Geir Jordet har just psykologin en stor betydelse för vilket lag som vinner. Jordets recept för att hantera sina känslor är att inte tro att det är en slump om det blir mål, att som skytten känna att du själv har kontroll. Han tipsar om att i förväg öva alla delar i processen, till och med hur bollen läggs på straffpunkten. Och när det väl är dags, ta sin tid och inte stressa. – Du ska ta dig an det på ett maskinliknande, nästan robotaktigt sätt, säger Jordet till Wall Street Journal. Ja, straffar är en del av spelet där individ ställs mot individ men egentligen handlar det om lagarbete, säger Geir Jordet till WSJ. Lagkamraterna som väntar vid mittcirkeln kan göra straffskyttens ensamma uppgift mindre ensam. – Kommunicera. Tala. Var närvarande för andra. Rör dig. Interagera. Det är långt mer produktivt än att stå tyst och stilla så som många lag gör, säger Jordet till tidningen. Känslor smittar. Experiment visar att något så enkelt som att fira ett mål ordentligt ökar hela lagets chanser att vinna straffsparksläggningen. Mot slutet av straffsparksläggningarna blir missarna fler. Svaga skyttar (försvarare) missar oftare och det gör också spelare som spelat alla 120 minuter. Yngre spelare gör däremot oftare mål än äldre. Det är några av de statistiska slutsatserna som Geir Jordet och hans kollegor har fått fram efter att ha videoanalyserat varenda straff i herrarnas VM, EM och Copa America sedan 1976. Det finns fler. En är att ”stjärnor” kan vara en risk – spelare missar oftare straffar efter att de har fått en prestigefylld individuell utmärkelse. Straffar som betyder vinst går också långt oftare in än straffar som måste sättas för att laget ska vara kvar i matchen, skriver Jordet i en tråd på X, tidigare Twitter. Att laget som börjar skjuta har en stor fördel tycks däremot vara en myt. Färska studier som gjorts visar att det finns en fördel med att börja men att den tycks vara ganska minimal. Vill du läsa mer?