"Barn som behöver ska gå på språkförskola"

Mot dumheten kämpar även gudarna förgäves, brukade min gamla farmor säga. Fördumningen av medierapporteringen kring bananerna är möjligen ett bevis för att hon hade rätt. Jag är journalist – jag inser fnissvärdet i storyn. Det är knasigt, det är skojigt och det är en snackis. Något man pratar om i fikarummet. För varje toppolitiker som uttalar sig i frågan växer dessutom historien. Vissa av dem pratar naturligtvis hellre om bananer – än om riktiga problem. Jämställdhetsministern lider likt tiotusentals andra svenskar av en fobi. Paulina Brandbergs fobi är bananer. Hon är rädd för dem. Vill inte se dem, än mindre äta dem. Hon har en sjuklig rädsla för bananer helt enkelt. Naturligtvis bara trams Det mindre mediadrevet om bananerna började med att SVT:s humorprogram Svenska Nyheter uppmärksammade jämställdhetsminister Paulina Brandbergs fobi mot bananer. Efter det snappade Expressen upp storyn, och grävde vidare. Efter att ha begärt ut dokument från regeringskansliet kunde tidningen avslöja hur personal tvingas ”banansäkra” lokaler som jämställdhetsministern skall besöka. Vid en resa till New York tvingades assistenten till en funktionshindrad åka 46 trappor för att banansäkra ett rum. Riktig fart tog det när Socialdemokraternas rättspolitiska talesperson Teresa Carvalho uttalade stöd för sin politiska motståndare, och erkände att också hon led av bananfobi. En stund senare rapporterades det om att finansminister Svantesson rasade mot medierapporteringen, och även Liberalernas partiledare Johan Pehrson uttalade stöd för sin partikamrat. Rapporteringen har pågått i några dygn och har eskalerat under torsdagen. Men allt är naturligtvis bara trams. Brandberg kan vinna Det finns ingen politisk konflikt. Ingen från oppositionen har riktat saklig kritik mot ministern. Tvärtom verkar de ense om att fobi mot bananer är jobbigt. Det finns ingen redaktion som publicerat några belägg för att fobin påverkat ministerns förmåga att utföra sitt yrke. Det finns heller inga belägg för att det är Paulina Brandberg som personligen instruerat någon att banansäkra rum. Det är mer troligt en ambitiös medarbetare. Under dagen har Paulina Brandberg lagt locket på och svarar inte på frågor om bananer från media. Hon vill gissningsvis hellre prata om vad hon vill göra åt hedersförtrycket, och hur hon tänker bekämpa mäns våld mot kvinnor. Mot politiken finns naturligtvis relevant kritik att rikta och frågor att ställa – i stället handlar allt i dag om bananer. Men möjligen kan Brandberg i längden vinna på skriverierna. Förre vänsterledaren Gudrun Schyman gick efter ett antal skriverier på 90-talet tillslut ut och berättade om sin alkoholism. Schyman blev folklig. Fobier och annan psykisk ohälsa är likt alkoholism sannerligen inget att leka med för de som drabbas. Många vet hur jobbigt det är. Genom att berätta om personliga svagheter som många kan relatera till kan politiker uppfattas som mänskliga. Möjligen kan Paulina Brandberg vinna förtroende genom att berätta om sin svaghet.

Nästa vecka ses Ulf Kristersson, Ebba Busch, Johan Pehrson och Jimmie Åkesson på Harpsund för att förhandla en uppdatering av Tidöavtalet. Men partierna är oeniga om hur stora förändringar det ska bli.

Johan Pehrsson yttrar sig nu om Paulina Brandberg, efter att hennes bananobi blivit känd  ”Att Paulina Brandberg, Sveriges jämställdhetsminister, nu reduceras till en fobi är befängt, skriver han på X.

Statistiska centralbyrån, SCB, och Boverket har på uppdrag av regeringen gjort en analys av utanförskapet i Sverige. – Utanförskap och sociala problem ökar risken för att unga socialiseras och rekryteras in i kriminalitet. För att vi ska kunna bryta utanförskap och i förlängningen förebygga kriminalitet behöver vi bättre träffsäkerhet i våra åtgärder, sa Liberalernas partiledare Johan Pehrson, dåvarande arbetsmarknads- och integrationsminister, i december förra året. På onsdagen presenterades resultatet. Undersökningen identifierade 180 områden i Sverige med ett stort utanförskap. Platserna är utspridda i 66 kommuner. Cirka 710 000 personer är folkbokförda i dessa utanförskapsområden. 190 000 av dem är barn och unga. Särskild insats mot områdena Enligt regeringen är kartläggningen gjort utifrån parametrarna bidragsberoende, kriminalitet, lågt demokratiskt deltagande, svag arbetsmarknadsetablering, svaga skolresultat och trångboddhet. Listan över Sveriges utanförskapsområden ska nu användas för att veta vart insatserna ska riktas för att motverka problematiken. – Utanförskapets karta ger oss en skarpare bild än tidigare av var en särskild insats behövs för att stärka samhällsgemenskapen. Detta blir ett viktigt underlag för att träffsäkra insatser ska vara möjliga, säger arbetsmarknads- och integrationsminister Mats Persson i ett pressmeddelande.

Flera universitetslärare på skånska topputbildningar vittnar om att deras studenter har svårt att läsa böcker, vilket Sydsvenskan rapporterat om. Och statistiken visar på en nedåtgående trend bland svenska elever. Enligt den senaste mätningen från PISA saknar 24 procent av 15-åringar funktionell läs- och skrivförmåga, en minskning med elva procentenheter jämfört med år 2000. Anna Olskog, ordförande för Sveriges lärare, är inte förvånad över utvecklingen. – Vi som undervisar i förskola och skola på daglig basis känner av det här i klassrummet, säger hon i TV4:s Efter fem. ”Vi räcker inte till” Enligt henne har svenska lärare larmat i flera år – men att insatserna uteblivit. – De här sifforna är barnens verklighet, det är kött och blod. Och vi räcker inte till. Nu vädjar hon till regeringen att göra något för att lösa problemen. Bland annat genom att satsa mer på barnens skoltid i lågstadiet. – Ett barns skolgång i lågstadiet är tre år. Och räknat i tid för en vuxen är det väldigt lite. Men i förlorad inlärning för ett barn är det förödande, säger hon och fortsätter: – Det kan inte vänta. Det här är mer än allvarligt. Det funkar inte. Johan Pehrson: ”Finns inga andra sätt” Utbildningsministern Johan Pehrson (L) ser även han allvarligt på lärarlarmen. – Det är klart att det är skrämmande att studenter som läser litteraturkunskap har svårt att läsa. Det är så konstigt, det är ju rena ”Alice i underlandet”, säger han. Pehrson säger att det måste till flera insatser. Bland annat genom att införa mer stöd för de elever som har det svårt. Han betonar också vikten av att uppmuntra läsning och ”gå från skärm till pärm”, som varit en viktig fråga för Liberalerna. – Det finns inga andra sätt att bli bra på att läsa, och det har man med sig i alla ämnen. Han säger vidare att regeringen jobbar med en utredning för att få bort onödig administration för lärarna, så att de på så sätt kan lägga större fokus på eleverna. – Vi måste backa lärarna. Det är Sveriges viktigaste i yrke på lång sikt. Vi måste se till att det är ordning och reda i klassrummen, säger Johan Pehrson.

Utbildningsminister Johan Pehrson (L) är djupt bekymrad över de skånska toppstudenterna som inte kan läsa böcker. Men också självkritisk. – Vi från Liberalernas sida borde ännu tidigare vågat gå till storms mot skärmhysterin, säger han.

Johan Pehrson är besviken på valresultatet i USA – men ser en potentiell fördel. Donald Trumps handelstullar kan öka opinionen för euro i Sverige, spår L-ledaren. – Det borde leda till att fler omprövar sin syn på eurosamarbetet. Vi bör gå med så fort det bara går, säger han, och öppnar samtidigt för att öka Sveriges stöd till Ukraina.

Som utbildningsminister ska Johan Pehrson ta kampen mot mobiler i skolan. Inte heller fritiden får vara fredad från pekpinnar. L-ledaren har tre knep för att skärmbanta under läslovet. – Tre tips från coachen, säger han.

Larmbågar för säkerhet, rätt för lärare att söka igenom väskor och gratis fritids för barn med svårigheter. Det är tre förslag för att stärka skolans brottsförebyggande arbete, som utbildningsminister Johan Pehrson (L) presenterar i Malmö idag.

Liberalerna vill möjliggöra larmbågar i skolan och ge lärare tillåtelse att söka igenom elevers väskor. Det skriver partiledaren Johan Pehrson i ett inlägg på X. ”Vi ser hur gängen rekryterar unga på ett hänsynslöst sätt”, skriver han.