Säger Israel nej till ett eldupphör – säger de ja till en attack från Iran
Då och då de senaste krigiska och blodiga 10 månaderna har hoppet börjat glöda om att Hamas och Israel kan enas kring någon form av eldupphöravtal. Eller gisslanavtal, som det kallas i Israel. Men förutom ett kort uppehåll i november, har glöden släckts lika snabbt som den tändes varje gång. Nu är det dags med förhandlingar igen, och det känns mörkare men viktigare än någonsin. Efter att såväl Hamas politiske ledare och huvudförhandlare Ismail Haniya och Hizbollahledaren Fuad Shukr dödades i slutet av juli, har relationerna mellan Israel och Hamas men också mellan Israel och Hizbollah samt Iran kallnat ytterligare. Omvärlden har hållit andan I veckor har Israel och omvärlden hållit andan inför Irans utlovade hämndattack efter mordet på Hamasledaren Haniya när han var på besök i Teheran. En sådan attack skulle kunna öppna dörren till ett storkrig i Mellanöstern. Hela världen skulle påverkas. Men sedan början av veckan har det i stället börjat läcka ut från anonyma källor att Iran avvaktar förhandlingsmötena som inleds idag. Om det kommer positiva signaler kan de tänka om vad gäller den omtalade hämnden. Skjutit över beslutet till Israel Men hur kan det ens bli förhandlingar när Hamas meddelat att de inte tänker delta i mötena? Det i sig behöver inte betyda särskilt mycket. Det är ändå Hamas ledare Yahya Sinwar i Gaza som tar det slutliga beslutet, inte budbärarna vid bordet. Och Hamas har meddelat att det redan finns ett förslag från början av sommaren att utgå från. På det sättet har nu både Hamas och Iran skjutit över beslutet till Israel. Säger Israel nej till ett eldupphör, säger de ja till en attack från Iran. Med andra ord handlar mötena som inleds i dag inte längre bara om Hamas och Israel utan hela Mellanöstern. Ur ett optimistiskt perspektiv bör det pressa parterna till ett beslut, men ur ett mer realistiskt perspektiv är parterna längre från varandra än någonsin.
Då och då de senaste krigiska och blodiga 10 månaderna har hoppet börjat glöda om att Hamas och Israel kan enas kring någon form av eldupphöravtal. Eller gisslanavtal, som det kallas i Israel. Men förutom ett kort uppehåll i november, har glöden släckts lika snabbt som den tändes varje gång. Nu är det dags med förhandlingar igen, och det känns mörkare men viktigare än någonsin. Efter att såväl Hamas politiske ledare och huvudförhandlare Ismail Haniya och Hizbollahledaren Fuad Shukr dödades i slutet av juli, har relationerna mellan Israel och Hamas men också mellan Israel och Hizbollah samt Iran kallnat ytterligare. Omvärlden har hållit andan I veckor har Israel och omvärlden hållit andan inför Irans utlovade hämndattack efter mordet på Hamasledaren Haniya när han var på besök i Teheran. En sådan attack skulle kunna öppna dörren till ett storkrig i Mellanöstern. Hela världen skulle påverkas. Men sedan början av veckan har det i stället börjat läcka ut från anonyma källor att Iran avvaktar förhandlingsmötena som inleds idag. Om det kommer positiva signaler kan de tänka om vad gäller den omtalade hämnden. Skjutit över beslutet till Israel Men hur kan det ens bli förhandlingar när Hamas meddelat att de inte tänker delta i mötena? Det i sig behöver inte betyda särskilt mycket. Det är ändå Hamas ledare Yahya Sinwar i Gaza som tar det slutliga beslutet, inte budbärarna vid bordet. Och Hamas har meddelat att det redan finns ett förslag från början av sommaren att utgå från. På det sättet har nu både Hamas och Iran skjutit över beslutet till Israel. Säger Israel nej till ett eldupphör, säger de ja till en attack från Iran. Med andra ord handlar mötena som inleds i dag inte längre bara om Hamas och Israel utan hela Mellanöstern. Ur ett optimistiskt perspektiv bör det pressa parterna till ett beslut, men ur ett mer realistiskt perspektiv är parterna längre från varandra än någonsin.