ANALYS: Iran älskar att hålla israelerna i ovisshet

Explosioner hördes i huvudstaden Teheran i flera omgångar under natten. Vid femtiden på lördagsmorgonen meddelade Israel att anfallet var över. Israeliska stridsflyg hade då genomfört ”precisionsattacker” och slagit mot flera vapenfabriker som tillverkar robotar, enligt den israeliska militären (IDF). Avfyringsramper och det iranska luftförsvaret ska också ha attackerats. Irans militär uppger i statlig tv att de israeliska attackerna riktat in sig på baser i Teheranområdet samt i provinserna Ilam och Khuzestan i väster, men hävdar att de orsakat ”begränsade skador”. USA deltog inte i anfallet Såväl Iran som Irak stängde sitt luftrum till följd av attackerna. Vid 7-tiden på morgonen meddelade Irans luftfartsmyndighet att flygtrafiken återupptas, rapporterar AFP. Samtidigt som Israel tillkännagav attackerna vid 01.30 kom också rapporter från Syrien om explosioner omkring huvudstaden Damaskus. USA deltog inte i anfallet men informerades av Israel innan attackerna, enligt amerikanska försvarskällor. President Joe Biden och vicepresident Kamala Harris har fått löpande underrättelser om angreppet, enligt Vita huset. Väntat svar Israels försvarsminister Yoav Gallant har tidigare hotat med ett "dödligt, exakt och överraskande" svar på Irans robotattack den 1 oktober, då Israel attackerades med omkring 200 robotar. Om regimen i Iran skulle göra misstaget att påbörja en ny omgång av eskalering kommer vi att vara skyldiga att svara, säger IDF-talespersonen Daniel Hagari på lördagsmorgonen. Iran beskrev i sin tur den omfattande robotattacken som en hämnd för att Israel bland annat dödat Hizbollahledaren Hassan Nasrallah och Hamasledaren Ismail Haniya.

Israel har inlett en markinvasion av Libanon och intensiva strider rasar i södra Libanon. Israeliska militären uppger att man börjat "begränsade, lokala och riktade markräder" mot mål kopplade till Iranstödda Hizbollah. Hizbollah har svarat med raketer och artilleri, och nu håller världen andan i väntan på en eventuell reaktion från Iran. Men även om Iran fördömt invasionen politiskt, försöker de undvika ett direkt krig mot Israel, menar Irankännaren Arvin Khoshnood. – Det kommer att bli ett begränsat stöd, säger han i Nyhetsmorgon på tisdagen. – Det handlar om att Iran vill undvika ett direkt krig mot Israel, samtidigt som man vill visa att man stöder sina proxygrupper, fortsätter han. Samtidigt ligger det i Irans strategiska intressen att fortsätta Hizbollah, som ett slags skydd mot Israel, menar han. – Man kommer stötta Hizbollah politiskt och militärt både kortsiktigt och långsiktig. Hizbollah ”väldigt” försvagat Khoshnood bedömer att Hizbollah blivit ”väldigt försvagat” under de senaste veckorna efter Israels omfattande attacker mot Libanon. – Jag tror inte att islamiska regimen i Iran räknade med att den israeliska underrättelsetjänsten skulle infiltrerat Hizbollah på ett sätt att man enkelt kunde neutralisera ledarskapet. Men även kunna attackera deras missiler och vapenarsenal, säger han. Utebliven hämnd Det har heller inte kommit några starka reaktioner mot Israel från Iran efter Kriget mot Hamas, tillägger Khoshnood.

Även Irans utlovade hämnd mot Israel efter dödandet av Hamasledaren Ismail Haniye inne i Iran har uteblivit.

– Det har bemötts med hån av det iranska folket, och med hån från andra delar av världen, säger Khoshnood.

40 militära ledare i ”motståndsaxeln” har dödats i riktade mord utanför Israel sedan terrorattacken den 7 oktober. Det visar en kartläggning som SVT gjort med data från organisationen ACLED. Mordet på Hamasledaren Ismail Haniya är ett av dem som Israel pekas ut som ansvarig för.

Nattens attacker mot mål i Libanon har skapat stor oro och många har tvingats på flykt. Kassem Hamadé, mellanösternkorrespondent på Expressen, är på plats i Saida, Libanon. – Folk är oroliga i Libanon. De har varit oroliga sedan åttonde oktober då kriget startade mellan Hizbollah och Israel. Men framför allt efter mordet på Hizbollah-ledaren Fuad Shukr så har folk här varit oroliga och väntat på hur Hizbollahs hämndaktion kommer att se ut.  Efter nattens attacker, där Israels militär attackerat Hizbollah-mål i södra Libanon, stiger nu oron i Libanon för ytterligare eskalering. – Folk fortsätter att frukta för ett storskaligt krig här i Libanon för att de vet att Hizbollah har bestämt sig för att fortsätta det som de kallar stödfront till stöd för Hamas och Gaza så länge kriget i Gaza pågår. Svårt att uppskatta skadorna Enligt en israelisk talesperson har man attackerat tusentals mål i södra Libanon, men det är svårt att uppskatta hur stora skadorna är. Hizbollah har bekräftat att tre personer dött i attackerna, varav två var Hizbollah-medlemmar och en person kom från en annan stöttande rörelse. – 29 byar har attackerats under natten. Enligt Israel så har de förstört tusentals raketramper i södra Libanon och i Bekaadalen. Men det är svårt att berätta exakt hur stora skadorna är och hur många Hizbollah-medlemmar som dödats i de här områdena, som kontrolleras stenhårt av Hizbollah, säger Kassem Hamadé. Hotar med vedergällning Nu hotar både Huthirebellerna i Jemen och Iran med hämndattacker mot Israel. – I juli attackerades Huthirebellerna av israeliska attackplan, då hamnstaden Hodeidah attackerades av Israel. Då hotade man med hämndaktioner mot Israel. Även om vedergällningen från Huthi-rörelsen inte kommit, ligger hotet fortfarande kvar menar Kassem Hamadé. – Samma sak med Iran. När Hamasledaren Ismail Haniya dödades i juli i Teheran så hotade Iran också med hämndaktioner. Så eventuellt bör fas två och fas tre komma från Jemen och Iran, inte nödvändigtvis från Libanon.

Då och då de senaste krigiska och blodiga 10 månaderna har hoppet börjat glöda om att Hamas och Israel kan enas kring någon form av eldupphöravtal. Eller gisslanavtal, som det kallas i Israel. Men förutom ett kort uppehåll i november, har glöden släckts lika snabbt som den tändes varje gång. Nu är det dags med förhandlingar igen, och det känns mörkare men viktigare än någonsin. Efter att såväl Hamas politiske ledare och huvudförhandlare Ismail Haniya och Hizbollahledaren Fuad Shukr dödades i slutet av juli, har relationerna mellan Israel och Hamas men också mellan Israel och Hizbollah samt Iran kallnat ytterligare. Omvärlden har hållit andan I veckor har Israel och omvärlden hållit andan inför Irans utlovade hämndattack efter mordet på Hamasledaren Haniya när han var på besök i Teheran. En sådan attack skulle kunna öppna dörren till ett storkrig i Mellanöstern. Hela världen skulle påverkas. Men sedan början av veckan har det i stället börjat läcka ut från anonyma källor att Iran avvaktar förhandlingsmötena som inleds idag. Om det kommer positiva signaler kan de tänka om vad gäller den omtalade hämnden. Skjutit över beslutet till Israel Men hur kan det ens bli förhandlingar när Hamas meddelat att de inte tänker delta i mötena? Det i sig behöver inte betyda särskilt mycket. Det är ändå Hamas ledare Yahya Sinwar i Gaza som tar det slutliga beslutet, inte budbärarna vid bordet. Och Hamas har meddelat att det redan finns ett förslag från början av sommaren att utgå från. På det sättet har nu både Hamas och Iran skjutit över beslutet till Israel. Säger Israel nej till ett eldupphör, säger de ja till en attack från Iran. Med andra ord handlar mötena som inleds i dag inte längre bara om Hamas och Israel utan hela Mellanöstern. Ur ett optimistiskt perspektiv bör det pressa parterna till ett beslut, men ur ett mer realistiskt perspektiv är parterna längre från varandra än någonsin.

Iran har svurit att ta en blodig hämnd efter den dödliga attacken mot Hamasledaren Ismail Haniya i Teheran. Nu har mer än en vecka gått. Frågan är när det ska hända. – Det finns ett datum som Iran måste förhålla sig till, säger Mellanösternexperten Rouzbeh Parsi.

Det har snart gått en vecka sedan Hamas högste politiske ledare Ismail Haniya dödades i Irans huvudstad Teheran. Nu meddelar den terrorstämplade organisationen att man valt en ny ledare: Yahya Sinwar. 62-årigen är Hamas högste ledare i Gaza, och har emellanåt pekats ut som den som de facto styr rörelsen. Inom militanta palestinska kretsar beskrivs Sinwar som blodtörstig och extrem. Tillsammans med Mohammad Dayf anses han vara hjärnan bakom 7 oktober-attacken, som dödade omkring 1 200 israeler och som ledde till att Israel förklarade krig mot Hamas.

Det var ingen organiserad fotbollsträning eller match som pågick när flyglarmet ljöd i Majdal Shams på kvällen den 27 juli. Snarare typen av spontanfotboll barn ägnar sig åt på lördagskvällar när inga vuxna ser. Men ungarna på planen hann aldrig fram till det nybyggda skyddsrummet bredvid konstgräsplanen. Tolv barn mellan 10 och 16 dog i attacken, ytterligare 19 skadades. Israel säger sig ha bevis för att det var Hizbollah som låg bakom, något den Iranstödda milisen nekar till. Attacken följdes av en israelisk hämnd mot en högt uppsatt Hizbollah-ledare i södra Beirut. ”Ingen ska döda i mitt barns namn” – Men vi vill inte ha någon hämnd. Ingen ska döda i mitt barns namn, säger Ibrahim Ibrahim, vars son, 10-årige Gevara dog när han gjorde det han älskade mest: spelade fotboll. Bara timmar efter bombningen i Beirut dödades Hamas politiska ledare Ismail Haniya i ett misstänkt israeliskt angrepp i Irans huvudstad Teheran. När Israels premiärminister Benjamin Netanyahu i veckan besökte Majdal Shams, buades han ut av byborna. Ibrahim ryser när han tänker på hur sonens död använts för att eskalera situationen. – Vi accepterar inte att någon använder våra barns blod för att rättfärdiga mer våld. Inte från någon sida. Allt vi ber om är fred. Kompisarna kallade honom guldfoten I familjens hus dit vänner och släktingar kommer för att sörja hänger ett stort foto på Gevara, det är fotbollar överallt. En kvinna kommer över med en blomma placerad i en fotboll. I Majdal Shams, med sina 11 000 invånare känner alla alla. Och alla visste att Gevara ville bli fotbollsproffs. Hans kompisar kallade honom guldfoten. – För Gevara var fotbollen allt. Hans största dröm var att träffa spelarna i Real Madrid och se laget spela på Santiago Bernabeu. Och sedan själv bli fotbollsstjärna, säger hans mamma, Dalia Ibrahim. Byn Majdal Shams ligger på de omtvistade Golanhöjderna som sedan sexdagarskriget i slutet på 60-talet kontrolleras av Israel. 1981 annekterades området, känt för sin strategiska betydelse: omkring en tredjedel av Israels färskvatten uppskattas i dag komma härifrån. Men bara 20 procent av druserna, som bor här, har accepterat israeliskt medborgarskap. De allra flesta, särskilt i de äldre generationerna, ser sig fortfarande som syrier. ”De säger att det kanske blir krig nu” Genom halldörren smyger Ram in. Det är Gevaras lillebror och sparringpartner när vardagsrummet var deras Bernabeu. – Det är fortfarande svårt för honom att förstå att Gevara inte är här, säger Dalia. Hon bjuder på körsbär, en av traktens delikatesser. – De säger att det kanske blir krig nu, säger hennes man, Ibrahim. – Men vi tänker inte sluta hoppas på fred. I hörnet utanför konstgräsplanen ligger några utbrända elsparkcyklar kvar. Ingen spelar fotboll längre. Balqi har tagit med sig sin dotter. De tittar på bilderna av de döda, vinden sliter i de svarta flaggorna, en pojke försöker tända ett ljus. – Vi vill inte att ledarna tar det här som ett skäl till att eskalera, säger Balqi. – De ska ta det här som ett tecken på att krig inte fungerar. Allt vi ber om är fred.

Sedan de dödliga attackerna mot Hamasledaren Ismail Haniya i Teheran och Hizbollahbefälet Fuad Shukr i Beirut häromveckan har Iran och Hizbollah hotat om hämnd mot Israel. En attack kan komma att ske inom de närmsta dygnen. – De har aviserat att det är blod för blod som gäller, säger Mellanösternexperten Rouzbeh Parsi.