Expert: Så kan en iransk hämndattack mot Israel gå till

Israel har inlett en markinvasion av Libanon och intensiva strider rasar i södra Libanon. Israeliska militären uppger att man börjat "begränsade, lokala och riktade markräder" mot mål kopplade till Iranstödda Hizbollah. Hizbollah har svarat med raketer och artilleri, och nu håller världen andan i väntan på en eventuell reaktion från Iran. Men även om Iran fördömt invasionen politiskt, försöker de undvika ett direkt krig mot Israel, menar Irankännaren Arvin Khoshnood. – Det kommer att bli ett begränsat stöd, säger han i Nyhetsmorgon på tisdagen. – Det handlar om att Iran vill undvika ett direkt krig mot Israel, samtidigt som man vill visa att man stöder sina proxygrupper, fortsätter han. Samtidigt ligger det i Irans strategiska intressen att fortsätta Hizbollah, som ett slags skydd mot Israel, menar han. – Man kommer stötta Hizbollah politiskt och militärt både kortsiktigt och långsiktig. Hizbollah ”väldigt” försvagat Khoshnood bedömer att Hizbollah blivit ”väldigt försvagat” under de senaste veckorna efter Israels omfattande attacker mot Libanon. – Jag tror inte att islamiska regimen i Iran räknade med att den israeliska underrättelsetjänsten skulle infiltrerat Hizbollah på ett sätt att man enkelt kunde neutralisera ledarskapet. Men även kunna attackera deras missiler och vapenarsenal, säger han. Utebliven hämnd Det har heller inte kommit några starka reaktioner mot Israel från Iran efter Kriget mot Hamas, tillägger Khoshnood.

Även Irans utlovade hämnd mot Israel efter dödandet av Hamasledaren Ismail Haniye inne i Iran har uteblivit.

– Det har bemötts med hån av det iranska folket, och med hån från andra delar av världen, säger Khoshnood.

40 militära ledare i ”motståndsaxeln” har dödats i riktade mord utanför Israel sedan terrorattacken den 7 oktober. Det visar en kartläggning som SVT gjort med data från organisationen ACLED. Mordet på Hamasledaren Ismail Haniya är ett av dem som Israel pekas ut som ansvarig för.

Nattens attacker mot mål i Libanon har skapat stor oro och många har tvingats på flykt. Kassem Hamadé, mellanösternkorrespondent på Expressen, är på plats i Saida, Libanon. – Folk är oroliga i Libanon. De har varit oroliga sedan åttonde oktober då kriget startade mellan Hizbollah och Israel. Men framför allt efter mordet på Hizbollah-ledaren Fuad Shukr så har folk här varit oroliga och väntat på hur Hizbollahs hämndaktion kommer att se ut.  Efter nattens attacker, där Israels militär attackerat Hizbollah-mål i södra Libanon, stiger nu oron i Libanon för ytterligare eskalering. – Folk fortsätter att frukta för ett storskaligt krig här i Libanon för att de vet att Hizbollah har bestämt sig för att fortsätta det som de kallar stödfront till stöd för Hamas och Gaza så länge kriget i Gaza pågår. Svårt att uppskatta skadorna Enligt en israelisk talesperson har man attackerat tusentals mål i södra Libanon, men det är svårt att uppskatta hur stora skadorna är. Hizbollah har bekräftat att tre personer dött i attackerna, varav två var Hizbollah-medlemmar och en person kom från en annan stöttande rörelse. – 29 byar har attackerats under natten. Enligt Israel så har de förstört tusentals raketramper i södra Libanon och i Bekaadalen. Men det är svårt att berätta exakt hur stora skadorna är och hur många Hizbollah-medlemmar som dödats i de här områdena, som kontrolleras stenhårt av Hizbollah, säger Kassem Hamadé. Hotar med vedergällning Nu hotar både Huthirebellerna i Jemen och Iran med hämndattacker mot Israel. – I juli attackerades Huthirebellerna av israeliska attackplan, då hamnstaden Hodeidah attackerades av Israel. Då hotade man med hämndaktioner mot Israel. Även om vedergällningen från Huthi-rörelsen inte kommit, ligger hotet fortfarande kvar menar Kassem Hamadé. – Samma sak med Iran. När Hamasledaren Ismail Haniya dödades i juli i Teheran så hotade Iran också med hämndaktioner. Så eventuellt bör fas två och fas tre komma från Jemen och Iran, inte nödvändigtvis från Libanon.

Då och då de senaste krigiska och blodiga 10 månaderna har hoppet börjat glöda om att Hamas och Israel kan enas kring någon form av eldupphöravtal. Eller gisslanavtal, som det kallas i Israel. Men förutom ett kort uppehåll i november, har glöden släckts lika snabbt som den tändes varje gång. Nu är det dags med förhandlingar igen, och det känns mörkare men viktigare än någonsin. Efter att såväl Hamas politiske ledare och huvudförhandlare Ismail Haniya och Hizbollahledaren Fuad Shukr dödades i slutet av juli, har relationerna mellan Israel och Hamas men också mellan Israel och Hizbollah samt Iran kallnat ytterligare. Omvärlden har hållit andan I veckor har Israel och omvärlden hållit andan inför Irans utlovade hämndattack efter mordet på Hamasledaren Haniya när han var på besök i Teheran. En sådan attack skulle kunna öppna dörren till ett storkrig i Mellanöstern. Hela världen skulle påverkas. Men sedan början av veckan har det i stället börjat läcka ut från anonyma källor att Iran avvaktar förhandlingsmötena som inleds idag. Om det kommer positiva signaler kan de tänka om vad gäller den omtalade hämnden. Skjutit över beslutet till Israel Men hur kan det ens bli förhandlingar när Hamas meddelat att de inte tänker delta i mötena? Det i sig behöver inte betyda särskilt mycket. Det är ändå Hamas ledare Yahya Sinwar i Gaza som tar det slutliga beslutet, inte budbärarna vid bordet. Och Hamas har meddelat att det redan finns ett förslag från början av sommaren att utgå från. På det sättet har nu både Hamas och Iran skjutit över beslutet till Israel. Säger Israel nej till ett eldupphör, säger de ja till en attack från Iran. Med andra ord handlar mötena som inleds i dag inte längre bara om Hamas och Israel utan hela Mellanöstern. Ur ett optimistiskt perspektiv bör det pressa parterna till ett beslut, men ur ett mer realistiskt perspektiv är parterna längre från varandra än någonsin.

Iran har svurit att ta en blodig hämnd efter den dödliga attacken mot Hamasledaren Ismail Haniya i Teheran. Nu har mer än en vecka gått. Frågan är när det ska hända. – Det finns ett datum som Iran måste förhålla sig till, säger Mellanösternexperten Rouzbeh Parsi.

Det har snart gått en vecka sedan Hamas högste politiske ledare Ismail Haniya dödades i Irans huvudstad Teheran. Nu meddelar den terrorstämplade organisationen att man valt en ny ledare: Yahya Sinwar. 62-årigen är Hamas högste ledare i Gaza, och har emellanåt pekats ut som den som de facto styr rörelsen. Inom militanta palestinska kretsar beskrivs Sinwar som blodtörstig och extrem. Tillsammans med Mohammad Dayf anses han vara hjärnan bakom 7 oktober-attacken, som dödade omkring 1 200 israeler och som ledde till att Israel förklarade krig mot Hamas.

Det var en bra helg för Israel, i OS. Men inte ens ett OS-guld och två silver på en dag kan bryta igenom nyhetsflödet av spekulationer om den väntade iranska hämndattacken mot Israel efter mordet på Hamasledaren Ismail Haniya i Teheran. Det är precis vad Iran vill Irans svar sker, antingen “snart”, “det kommande dygnet”, “inom 72 timmar” eller den 12:e augusti. Eller den 13:e augusti koordinerat med Hizbollah, eller med Huthirebellerna i Jemen – eller på egen hand. Vad som blir tydligt är att ingen vet. Och det är precis vad Iran vill. När Iran hämnades den israeliska attacken mot en ambassadbyggnad i Damaskus i våras, höll de Israel i ovisshet i två veckor. Det självspelande piano som är den israeliska “få inte panik-få absolut panik”-paradoxen gjorde att Israel och många av dess nio miljoner invånare gick på helspänn under några intensiva vårdagar. En grundteori i internationella relationer är att stater inte kan veta vad andra stater har för intentioner. Det leder till osäkerhet, misstänksamhet och upprustning. Precis som nu. Allt är en del av hämnden Teherans ayatollor älskar att Tel Aviv-bornas appar kör vilse när israelisk militär stör GPS-signalerna för att försvåra för Iran. De älskar bilderna på Tel Aviv-bor som letar generatorer, bunkrar vatten i plastflaskor och maniskt scrollar de senaste rubrikerna. Och förmodligen hatar de israeler som allra minst när dessa är strandade på Fiumicino, Heathrow och Franz Josef Strauss för att flygbolagen ställt in sina flygningar till Israel. Allt är en del av den iranska hämnden. Bland hökarna och krigsskramlarna i premiärminister Netanyahus regering – det finns ett antal, pratas det redan om hur ett israeliskt svar bör se ut. Var den spiralen av våld tar regionen kan få analytiker svara på, även om de flesta är överens om att nyckeln till nedkylning är ett avtal om vapenvila i Gaza där tiotusentals palestinier redan har dödats. Nu är beskedet att de förhandlingarna är helt satta på paus tills dess att Iran genomfört sin attack. Frågetecknen växer Samtidigt växer frågetecknen kring huruvida Benjamin Netanayahu ens är intresserad av ett slut på kriget i Gaza. Klart är att Hizbollah sagt att de inte tänker sluta skicka raketer in i norra Israel förrän Netanyahu upphör med bombningarna av Gaza, något som inte tycks ta slut i närtid. Under tiden, från TV4 Nyheternas balkong i Tel Aviv, ser vi hur ett lågprisbolag flyger in för landning på Ben Gurion Airport. En stund senare, ett plan till; ett gäng israeler flyger hem. Wizzair har återupptagit flygningarna. Det återstår att se för hur länge.

Det var ingen organiserad fotbollsträning eller match som pågick när flyglarmet ljöd i Majdal Shams på kvällen den 27 juli. Snarare typen av spontanfotboll barn ägnar sig åt på lördagskvällar när inga vuxna ser. Men ungarna på planen hann aldrig fram till det nybyggda skyddsrummet bredvid konstgräsplanen. Tolv barn mellan 10 och 16 dog i attacken, ytterligare 19 skadades. Israel säger sig ha bevis för att det var Hizbollah som låg bakom, något den Iranstödda milisen nekar till. Attacken följdes av en israelisk hämnd mot en högt uppsatt Hizbollah-ledare i södra Beirut. ”Ingen ska döda i mitt barns namn” – Men vi vill inte ha någon hämnd. Ingen ska döda i mitt barns namn, säger Ibrahim Ibrahim, vars son, 10-årige Gevara dog när han gjorde det han älskade mest: spelade fotboll. Bara timmar efter bombningen i Beirut dödades Hamas politiska ledare Ismail Haniya i ett misstänkt israeliskt angrepp i Irans huvudstad Teheran. När Israels premiärminister Benjamin Netanyahu i veckan besökte Majdal Shams, buades han ut av byborna. Ibrahim ryser när han tänker på hur sonens död använts för att eskalera situationen. – Vi accepterar inte att någon använder våra barns blod för att rättfärdiga mer våld. Inte från någon sida. Allt vi ber om är fred. Kompisarna kallade honom guldfoten I familjens hus dit vänner och släktingar kommer för att sörja hänger ett stort foto på Gevara, det är fotbollar överallt. En kvinna kommer över med en blomma placerad i en fotboll. I Majdal Shams, med sina 11 000 invånare känner alla alla. Och alla visste att Gevara ville bli fotbollsproffs. Hans kompisar kallade honom guldfoten. – För Gevara var fotbollen allt. Hans största dröm var att träffa spelarna i Real Madrid och se laget spela på Santiago Bernabeu. Och sedan själv bli fotbollsstjärna, säger hans mamma, Dalia Ibrahim. Byn Majdal Shams ligger på de omtvistade Golanhöjderna som sedan sexdagarskriget i slutet på 60-talet kontrolleras av Israel. 1981 annekterades området, känt för sin strategiska betydelse: omkring en tredjedel av Israels färskvatten uppskattas i dag komma härifrån. Men bara 20 procent av druserna, som bor här, har accepterat israeliskt medborgarskap. De allra flesta, särskilt i de äldre generationerna, ser sig fortfarande som syrier. ”De säger att det kanske blir krig nu” Genom halldörren smyger Ram in. Det är Gevaras lillebror och sparringpartner när vardagsrummet var deras Bernabeu. – Det är fortfarande svårt för honom att förstå att Gevara inte är här, säger Dalia. Hon bjuder på körsbär, en av traktens delikatesser. – De säger att det kanske blir krig nu, säger hennes man, Ibrahim. – Men vi tänker inte sluta hoppas på fred. I hörnet utanför konstgräsplanen ligger några utbrända elsparkcyklar kvar. Ingen spelar fotboll längre. Balqi har tagit med sig sin dotter. De tittar på bilderna av de döda, vinden sliter i de svarta flaggorna, en pojke försöker tända ett ljus. – Vi vill inte att ledarna tar det här som ett skäl till att eskalera, säger Balqi. – De ska ta det här som ett tecken på att krig inte fungerar. Allt vi ber om är fred.

Spänningarna mellan Israel och ärkefienden Iran ökar efter att Hamas politiska ledare, Ismail Haniya, och Hizbollahs befälhavare Fuad Shukr dödats.  Nu förbereder sig Israel på en vedergällningsattack från Iran, som kan komma att bli flera dagar lång, enligt en ny rapport från tankesmedjan Institute for the study of war, ISW. – Förmodligen närmar vi oss ett iranskt svar mot Israel. USA:s utrikesminister Antony Blinken har sagt att det kanske kommer rent av i dag eller i morgon, säger Anders Persson, Mellanösternexpert och statsvetare på Linneuniversitetet.   Fyra scenarier Enligt rapporten finns fyra troliga scenarier för hur Irans kommande attack kan se ut. Där drar tankesmedjan paralleller till Irans attack i april, när de gick till angrepp med hundratals drönare och raketer. Iran skulle kunna genomföra en liknande attack som i april, men i större omfattning. Ett annat scenario är att man fokuserar på ett enskilt mål. Det skulle också kunna handla om attacker mot amerikanska styrkor. Det sista scenariot är att Iran genomför en serie drönare- och missilattacker under flera dagar.  – Om Iran inte vill eskalera det här då tror jag att man kan genomföra något liknande den attack vi såg i april. Det vill säga en ambitiös attack men att skadeverkningarna inte blir så stora. Det skulle rädda ansiktet på alla inblandade, säger Anders Persson. – Men om Iran verkligen vill eskalera det här då kanske man skjuter många fler raketer för att överbelasta Israels luftvärnssystem, fortsätter han. ”Kan försöka döda politiker”  Anders Persson menar att det finns ett femte scenario – att Iran riktar in sig på att döda en politiker eller militär i Israel, som vedergällning. Det skulle vara ett ”ess i rockärmen”, menar Anders Persson. – Jag tror personligen att Iran allra främst skulle vilja ha ihjäl en israelisk politiker eller högt uppsatt militär. Då skapar man det man kallar för paritet, som både Iran och Hizbollah talar om i sina politiska uttalanden kring de israeliska attackerna.  – Det skulle kunna vara att man har agenter på insidan som kan genomföra ett terrordåd eller lönebord. Men det är väldigt svårt att lyckas med det eftersom dessa nyckelpersoner är väl skyddade i Israel.